Årets sista hälsning!

Hej på er sömntutor. Här har den varma dagen redan börjat. Vi ska strax iväg och på en heldagsbåttur hela gänget här på anläggningen. Snorkla, sola, bada, umgås. Vilken perfekt avslutning på detta år! Hoppas även ni får en fantastisk årets sista dag på era håll. Önskar er det allra bästa inför 2010! Hoppas vi får fortsätta umågs även då här i cyberrymden. KRAM!

Ett vykort från mig till er!

Hälsningar från Thailand liksom.

Bra idé med målningarna förresten. Lite extra krydda i samlivet liksom. Och så han som kollar så allt går rätt till där under. En sån personal fuckcoach kanske man skulle ha..?

AMEH!!

Om ni såg mig nu skulle ni se att det ryker ur både näsa och öron på mig. Hej big time irritation! Jag har lagt ut filmklipp här på bloggen förut, flera gånger. Men nu, inte!? Hade ett som jag väldigt gärna ville lägga ut. Men nähä det går visst inte längre eller vad då!? Kan  nån vänlig själ berätta hur man gör här på blogger nu för tiden, för jag har nämligen ett klipp på min väldigt modiga man som numera är rikskändis här i Thailand efter ett bejublat framträdande inför storpublik på självaste julafton. You don´t wanna miss så ge mig lite råd här.

För övrigt kan jag väl berätta att jag ser ut som ett stopljus i fejjan idag efter en dag nere på stranden med svala-vindar-som-gör-att-man-inte-känner-solen-som-bränner-som-tusen-och-en-natt. Sådär, då fick ni vatten på er väderkvarn eller vad det nu är man säger. Gött va? Åh just det. Jag har myggbett som kliar satan också.

Fan, jag är fortfarande sur för det där med videoklippet. Jag hade liksom inget annat att blogga om idag. Mer än att det fortfarande är sol, varmt och skönt varje dag här. Att vi trivs och har det bra. Lika bra jag går ner och lägger mig så jag orkar med en lat dag i solen imorgon med. Kanske blir en tur till Pattaya på eftermiddagen. Så jobbigt liv alltså...

Skickar mina näst sista kramar till er där ute! TA EMOT!

Snap back to reality.

Här sitter jag på ett närmare 30-gradigt kontor för att undkomma den 40-gradiga värmen utanför och rapar chicken with garlic and pepper samt törstar som om jag varit trettio dygn i en öken. Min strupe är kruttorr och jag smälter bort! Ska därför bara ta en snabb tur till verkligheten och betala lite räkningar. Ska fixa det fort så jag slipper vara på dåligt humör nån längre tid och kan komma tillbaka till den bekymmersfria vardagen här borta snabbare än snabbt. Här handlar nämligen de stora valen om ifall man ska ha ris eller nudlar till middag och det kan man ju stå ut med. Läste igår Aftonblandet och kom på varför jag aldrig mer vill göra det. Genast började jag må dåligt över barn som dör, kändisar som vänstrar, folk som kör av vägen och blittanblä. Nej, den här bubblan är perfekt ett tag till.

Kram!

Vinkar matt efter lite thaishopping.

Veran, jag och nya Kattis har haft filmkväll i sängen (jag lyckades med konststycket att undvika den där jäkla Törnrosafilmen för en gångs skull. Typ yeey, Fatta lyckan.). Efter en eftermiddag på ett shoppingcenter med mellandagsrea och traktens absolut alla thaiar samlade, orkar man absolut inget annat än det här. Klockan är 21:45 här och jag är rätt säker på att jag somnar med både kläder och mascara på mig om jag inte gör ett ryck nu.

Imorgon tänkte jag gå till stranden, ta en massage, hämta tvätten, kolla datorn och simma några längder i poolen. Det är inte utan att jag känner mig lite stressad som ni förstår.

Vad gör ni nu i mellandagarna då?

Kram från mig. Hej.

Hur man går ner tre kilo bara sådär.

Man går till stranden och får fotvård. Hejdå gammalt äckligt hudskav!

Hej sug.

Måste ni alla skriva om skinkmackor överallt? Jag är sjukt sugen på en nu. Alltså, megamegasugen. Sådär så jag kan göra nåt kriminellt bara för att få en. Så snälla, sluta upp med de där dumheterna och inga bilder på julknäcke med skinka och sötstark senap tack. Okej?

Nu ska jag till en restaurang och äta buffé. Ägaren är svensk. Tänk om... alltså mmmmmmmmmmmm.

Årets effektiva julkort

Eftersom alla jag känner och fler därtill läser min blogg är jag effektiv nog och skickar julkortet på detta sätt i år. Har nämligen bråttom ut till poolen för ett dopp innan det är dags för att klä om till eftermiddagens glöggfika och kvällens julfest.

Här gjorde tomten storstilad entré!

Alltså. Förstår ni minen på barnen (ja och på alla vuxna!) när tomten skippat renen och kom på Dumbo? Priceless!

God jul på er alla fina världen över!

Sinnesro.

Sådär ja. Då kanske det kan bli lite sömn i natt då. Har äntligen kommit mig för att kolla vilka tjejer som bönderna valde. Det har gnagt mig ett tag nu förstår ni väl.

Här är det redan kväll och snart ska sista klapparna till barnen slås in så att tomten kan komma med dem imorgon bitti. Medans ni sover kommer han och gör sitt här. Sen skickar vi honom över till er så även ni blir nöjda och glada.

Hörs vi inte av innan så önskar jag er alla den allra bästa julen!

Kram från värmen.

Det går mycket tid till att vänta.

Ni som varit i Thailand vet att man spenderar mycket tid med att vänta på maten. Man får gå en timme innan man blir hungrig så man inte slår ihjäl varandra vid väntan. För den är ibland en timme. Ja eller så slår man ihjäl den som fick maten först. 45 minuter innan nummer två.
Ja så då det är tur att man har en lillasyster så man kan så att säga kan måla "med henne". Och så är det ju bra att Henrik har patiens på sin telefon och att jag kan dyrblogga.

För övrigt är jag AC-förkyld. Verkligen synd om mig va?

Lilla söta stora tjejen.

Min bonusunge fyllde femton idag. Hurra för henne! Femton liksom. Minns ni? Vilken tid. Så himla mycket roligt. Så himla mycket jobbigt. Allt i en salig blandning.

Fast hallå förresten. Vad hände? Hejdå tiden liksom. Är jag också 12 år äldre än när hon och jag träffades för första gången i Skarpnäck? Kan jag aldrig tro. 12 år?

Men se så himla fin hon är femtonåringen! Som en moviestar ju. I min enormt flådiga helt otöntiga lilla hatt.

Hallå omvärlden!

Först ett hejhej till alla er jag hade tänkt tjata med på msn. Funkar inte idag. Kommer inte in. Synd som bara den. 

Sen hej till er alla andra! Alltså. Jag måste säga en sak. Jag saknar inte julen där hemma alls. Inte musten, skinkan, köttbullen och sillen. Inte alls. Men jag saknar er! Jag saknar att hänga hos er och att ni hänger hos mig. Att vi liksom umgås här ute i cyberspace på nåt sätt. Att jag liksom har koll på era liv och så. Nu känns det lite som när man gick i femman och inte fick gå på det där discot som alla andra fick gå på. Snacka om att vara off och känna sig utanför. Ja lite så känns det nu. Det är nästan så jag längtar lite hemåt bara för det. Men bara nästan. 

Har betalat lite räkningar som de där hemma envisats med att maila över. Fast jag förstår inte riktigt, löper livet på precis som vanligt där hemma? Medans jag lapar sol, badar pool, kliar myggbett, äter gott och shoppar billigt här över? Menar ni det? Är ni stressade idag förresten så här nära inpå julafton?

Nej hörrni, nu är jag så uppäten av myggen här så jag ska dra mig tillbaka. Tror jag ska gå och drömma om lite svallkött faktiskt. En lite fräsch åkomma som en kompis i norr tydligen fått i sitt finger och nyss mailade om. Men seriöst, har ni hört ett sånt ord?! Svallkött? Hej här kommer jag. Har lite svallkött på min kropp. Men how fresch liksom.

Kramkram på er!

Med risk för att ni sätter i halsen...

På planet över satt jag och bläddrade i min Amelia-tidning. Sätter flygplansmaten i halsen. Big time. Vad är det för pose killen längst fram valt att slänga upp i ansiktet på mig? Snoppar i all ära men så här rakt upp och ner bredvid en reklam för hårprodukter? Och så pass att man nästan ser upp i halsen på honom. Jag var bara inte beredd. Och inte Veran heller som satt bredvid. "Mamma varför visar de där killarna sina snoppar?" Eh... Ja svammel svammel...

Och så igår. När Veran pratade med en annan vuxen här: "Vet du, min mamma har en tidning med många killar som visar sina snoppar."

Jaha vad opinsamt att hon sa det då. Hej döden liksom. Mamma har visst en porrtidning...

Äntligen va, en uppdatering från värmen.

Nu var det ett tag sen jag satt här vid datorn, med mina mått mätt då. En hel dags datorledigt för mig is a very long time. Men ni förstår, jag har varit fullt upptagen med att fixa med brännan. Vila bort det brännskadade lilla skära på axlarna och sola bort de vita ränderna. Tycker det blivit bra faktiskt. Och det är ju viktiga saker här över. Att få en jämn bränna alltså. Imorgon ska jag pallra upp lökarna också. Med nån gren tror jag, så magen får lite färg också. Och låren. Och knäna. Det blir bra.

Hatten köpte jag till Veran men det fattar ju alla att det var jag som ville ha den egentligen... Howdie howdie!

Förutom att jag varit upptagen med att fixa snygg bränna så har jag också varit upptagen med att riskera livet. Javisst. Man får ta seden dit man kommer. Kasta sig ut och se om man överlever. Jag kan inte skriva vad vi gör, för då får mamma spunk tror jag. Men jag kan säga att den här moppen är inblandad. På denna bilden får den lite välbehövlig service...

Igår var jag och Henrik in till stan för att shoppa lite. Ja, så här ser det ut här för er som inte vet. Lite sjavigt och så. Men i övrigt inga konstigheter va? 

Eller? Kolla förra bilden igen och så den här nere. Kanske lite konstigt? Eller så känns det helt normalt att stå där uppe och balansera på en pinne och måla husvägg med världens längsta roller, ett tjugotal meter upp i luften?

Annars är det sol och bad och massa mat. Hela tiden. Ibland tar vi några simtag i poolen. Ibland kollar spelar jag på vi tennis. 

Ungdomarna har fått ett eget krypin i konferenslokalen där de kan spela spel och kolla film. Mysigt!

Och så småtjejerna då. Det skiljer tre månader på dem. De träffades för första gången i Costa Rica. Då var Veran ynka tre månader och jag släpade henne halva jorden runt. Måste varit i en amningspsykos tror jag... Angela var sex månader och redan världsvan. Sen dess har de hängt ihop och gjort en massa roligt ihop. Ibland klär de sig till och med likadant. Som små låtsastvillingar.

Efter en vecka är jag redan lite halvmätt på thaimat och på att gå ut och äta (lunch och middag). En normal måltid med dricka kostar för oss fem runt hundralappen. Vi snackar billigt. Tror inte ens det blir billigare att handla i affären och laga själv. Men ikväll hämtar vi bara hem lite smått och gott och sitter hemma på verandan och dricker ett glas rött och njuter. Vi har det så himla bra allihopa och jag är fantastiskt tacksam för att vi får möjligheten att göra denna resa. 

Bra eller anus?

Säg då.

Oj. Så fin.

Jag är helt mållös. Den är helt gigantisk! Och så himla fin. Eller hur? Stor och fin. Visst vill man ha den hemma på sin egen vardagsrumsvägg? Visst vill man? Uj så fint det hade varit.

Den som rör mina axlar dör.

Hej skuggan. Hej inga axelband.

För övrigt ska jag aldrig mer dricka billigt vitt vin. Jag får ont i kroppen. Värsta värken i axlar och armar. Är det inte skumt? Very skumt. Nån mer som får så? Och jag dricker aldrig några mängder ska ni veta. Jag är en easydrinker om det är ett ord.

Nu: åka tuktuk.

Ännu en dag in da sun.

Tredje dagen här idag och vi börjar landa. Vi är alltså på samma ställe vi var på i januari (jag bloggade då med ifall ni vill gå tillbaka) så det känns lite som hemma på nåt sätt. Jag är helt avkopplad och lugn, medans Henrik inte riktigt är i samma status än. Om jag är hetsig och stressad innan vi åker, är han det samma när vi väl börjar resa och några dagar efter vi landat. Det är som att vi ska hem imorgon som han hetsar på. Jag fattar inget, men det ger sig väl. Hoppas jag verkligen! Vi ska snart ut och äta och sen ska vi tjejer vara kvar och partaja lite. Det finns en liten restaurang i skogen precis vid havet som verkligen inte ser mycket ut för världen, men som lagar godaste käket här. Här är lite från dagen innan jag springer iväg med mitt vinglas. 

Vår "orörda" strand. Najs?

Veran och hennes kompis. Så lyckliga och blöta hela tiden. 

Sagoön Koh Samet i bakgrunden.

100 bath är ca 22 kronor. You do the math.

Har ni sett en sån nyduschad svettig nykokt raring? 

My god vad inte snygg jag är. Och så jävla oskönt med bh-banden som skaver på brännan. Men alltså, jag såg inget idag på dan, det bara sa tjoff så var det där. Hej cancer. Och så kanske jag ska bestämma mig för vilken bikini jag ska ha. Annars lär det ju sluta snyggt med sjutton olika vita ränder på kroppen. 

För att ni inte ska få den där bilden på näthinnan för resten av dagen avslutar jag med nåt sött. Det är en speciell puss till mormor hälsar Veran!

Ja ni hajjar. Vi har det  likadant idag som vi hade igår. Bara lite rödare. Jag vill så gärna läsa era bloggar men det är så skönt att inte sitta vid datorn också. Det här går ju över, det är inte för alltid... Kram och trevlig fredag på er!

Hello från den softa sidan av världen.

Här sitter jag och gäspar mig lite. Vad gör ni då?

Det har varit otroligt varmt här idag. Jag blir helt trött av det och förmodligen också för att man släpper på alla måsten och krav när man väl landar här. Så himla soft! Men idag var det väldigt skönt i skuggan faktiskt. Trots det och solskyddsfaktor har jag lyckats få en liten skön bränna på bröstet... Veran hoppade i poolen utan frukost i magen, och där låg hon hela dagen och lekte. Bara med avbrott för en mycket påtvingad frukost, lunch och middag hävde hon sig upp ur den för att lika snabbt hoppa i igen.

I huset i bakgrunden bor vi. Det är helt nybyggt och superfint. Det är våra vänners hus men förhoppningsvis står det ett liknade mitt emot redan nästa år...

Vad jag gjort idag? Ja... jag vet inte. Vad gjorde jag? Jag måste bara tagit det lugnt för jag kan inte komma på att jag gjort några större utsvävningar idag. Efter lunch var jag som en klubbad säl och somnade vid poolen. När jag fallit i den göttaste sömnen stor Veran bredvid och väckte mig med vattendropp ur håret. Ja ni fattar, jag gör inget märkvärdigare än det här. Somnar vid poolen och blir väckt av min dotter. Tjena spännande liv. Men, nu ikväll åkte vi faktiskt till en marknad lite längre bort. Köpte lite billigt krafs. Stortjejerna köpte assnygga shorts för sju kronor styck. Synd att man inte har röv size thai, för då kunde ju även jag ägt ett par nu, men det gör jag alltså inte...

Nu är det det här med den här sketna stolen igen. Hejdå lilla rumpen liksom. Gotta go. Ha det underbart där ni är!

Äta sig lite lunch här. Mmm...

Billigt skit det här. Bara 30 kronor ungefär. Gott?

Träsmak i röven.

Har satt mig med datorn på en terass där det finns internet. Klockan är 23 här och jag är trött trött trött. Har svarat på jobbmail en timme ungefär och kan bara konstatera att jag tycker det är hög tid att ni lägger ner där hemma med och går på semester nu! Jag får träsmak i röven här förstår ni. Stolen jag sitter på får sten att framstå som mjukt. Ajajaj.

Tänkte lägga ut några foton härifrån men det får bli några det. För jag måste gå och lägga mig snart. Annars förstår ni så blir jag ingen rolig kompis/mamma/bonusmorsa/inneboende/fru/darling/finnpajsare här borta. 

Mer än jävligt sur och grinig en. 

Säg hej till Henrik och hans stora tjejer. De har varit och handlat i närmsta stad.  Borde man inte ha en sån där hemma också? Jo det tycker jag. Fast med säkerhetsbälten, barnstol, säkerhetsglas och extra motor ifall ifall att.

På Heathrow fick vi vänta ganska länge så Veran såg en film. Ja inte bara Veran förresten utan två andra små killar som också väntade...

Jaha, hoppsan hej vad segt det gick att få in bilderna. Sa jag att jag var trött? Nu är jag lite irriterad också faktiskt känner jag. Men jag ger det ett försök till...

Ja det här är ju en himla skitbild men tar man med blixt försvinner stämningen helt och det kan väl inte jag hjälpa att folk inte satt helt still liksom. Men ni fattar grejen. Vi åt på stranden i minimalt med kläder. Gott och trevligt.

Det var väl en himla synd att det skulle sega sig just nu då och att jag inte var på humör för det, när jag nu ändå sitter här på den numera bortdomnade röven. Men det vill sig ju inte riktigt här så jag lägger ner nu så inte datorn också får sig ett smakprov av den här hårda stolen. Jag hann ändå inte fota huset vi bor i i dagsljus idag, eller den ljuvliga stranden, så det får vi vänta på tills imorgon. 

Ha det så jättebra allihopa! Nu ska jag plugga på AC-instruktionerna så jag slipper frysa som en lort i natt.

Fryser ni?

Hehehe. Hör ni skadeglädjen skrocka? 

Här är det mitt på dagen och jag har precis pallrat mig upp för att äta en brunch. Vi kom fram igår kväll hit och blev sjukt varmt välkomnade av ett helt gäng härliga människor. Som att komma hem. Verkligen. Ut för att äta middag (hur god är inte thaimaten?) och sen installera sig i huset. Efter det ville jag typ svimma av av trötthet men Veran såg till att hålla mig vaken en bra bit in på natten med magknip. Oss var det svårt att få liv i i morse, men när Verans kompis Angela frågade om de skulle gå och bada var Veran vaken på en hundradels sekund. Inte jag. Men nu så. Ska ta min bleka lekamen och blända skiten ur de andra nere vid poolen nu så vi får höras senare. Tar med lite foton nästa gång jag loggar in.

KRAAAAAM.

Och vad roligt att logga in och läsa hälsningar från er! Ni är bäst!

Det här är säkert snordyrt.

Att blogga sig från mobilen alltså. Men jag tänkte bara säga att vi landat nu. Att den långa flygningen gick bra. Jag lyckades sova mellan 2-60 min i stöten. Vi flög med Qantas och fick varsin liten tv-screen. Mycket bra. Jag såg filmen Up och bölade mig igenom i princip hela. Verkligen sevärd. Veran sov nästan hela vägen och borde nästan få tapperhetsmedalj för att hon är så fantastisk att resa med även jättelångt. Nu åker vi taxi en timme till. Och faktiskt, plötsligt känns att flyga dösäkert...

Här är det redan kväll. Vad har ni gjort sen senast? Tell me så jag har nåt att läsa sen. Kapkungkah. (De stavar nog så.) Laters!

One down. One more to go.

Roligare än så här blir det inte nu på ett tag... Hello boring. Sen långflygningen. Hello even more boring. Men sen så. Roligare.

Det är fasen dyrt i Sverige.

Man äter knappt nåt och betalar hur mycket som helst. Några tidningar och färdgodis på detta så var man uppe i tusen spänn innan man ens lämnat flygplatsen. Hej billiga bath. Here we come!

De där bak i bilen.

Jaha då har vi åkt då. Vi är framme om ungefär hundra år eftersom vi ska ta lilla svängen förbi London först. När vi ändå är ute och flyger liksom.

Och Veran har ju helt rätt. Min näsa är lika stor som hela jordklotet eller vad det nu var hon klämde i med. Men jag kanske kan ha den som fallskärm in case of.

Men jag lämnar inte er!

Först ett stort kors i taket för att klockan inte ens passerat midnatt och jag ligger färdigpackad i sängen utan en puls över hundra. Bra jobbat. Och för att Henrik och jag är helt sams också. Men hej framsteg liksom!

Second. Jag lämnar Sverige imorgon. Men inte er! Åh nej. Vi kommer allt höras. Blir svårt för mig att slita mig från er. Till er som är nya här: Hello på er och supervälkomna ska ni vara! Jag är en hejjare på att svara på kommentar i vanliga fall. Varit lite busy nu bara... Har sett allt ni skrivit. Ba så att ni vet. Sen får ni ha lite överseende med att jag inte hinner hälsa på hos er så ofta som jag brukar, men en vacker dag tar semestern slut och jag är hemma igen. Och då blir allt precis som vanligt rätt så himla fort igen. Det är nästan så jag längtar lite tills dess faktiskt. Men bara lite. Nu betar vi av den här resan. Men natten först. Kram på er!

Om en lite hutt.

Alltså. Nyss kom Henrik med en liten rackarbajsarehutt till mig. Tack vad gott. Det var Amaretto. Men jag förstår inte varför!? Jag är ju hellugn ju. Klockan är inte ens midnatt, jag har all tid i världen att bli klar med packningen ju... Okej, jag kanske blev lite hetsig där ett tag men nåt psykbryt har jag inte ens varit i närheten av idag. Nä det har jag inte. Progressing.

Fast. Nu har jag packpaus och hjälper Mona att komma igång med sitt mobilbloggande. För andra dagen i rad faktiskt. Svårt det här med teknik. Tanten har köpt ny lur och det är tydligen en för svår variant för henne. Så, tack för hutten Henrik. Här krävs nämligen en ängels tålamod. 

Tänkte ni kanske ville ha en liten rapport om vädret de kommande dagarna.

Jag är bra på att packa.

För att inte förvandlas helt till ett monster innan kvällen är kommen ska jag nu packa och städa fint hela dagen. Det är bra att det är skidor, till och med skidskytte, på teven för det liksom hjälper till med den goda stämningen. Jag tänker så här. Henrik Jag är bra på att packa, det går lätt och smidigt. Henrik Jag är bra på att packa, det går lätt och smidigt. Henrik Jag är bra på att packa det går lätt och smidigt... Ja så tänker jag mest hela tiden. Och det känns väldigt bra.

Värsta sortens present enligt föräldrar.

Undrar vilket som är värst, att vara den som sätter ihop skiten eller att vara den som får äran att öppna skiten?

Och nu ångrar jag mig. Det är inte alls värsta sortens present. Det är ju leksaker som låter som är värsta sorten. De som har jinglar som gör att man vill flytta till nordpolen. Nej, det här är bara näst värsta sortens presenter enligt föräldrar. Den goda tvåan så att säga.

De här tomtarna. Seriöst.

Är de söta? Eller inte?

Ja jag skulle då skita på mig om jag såg dem krypa upp ur vråna här vid midnatt. Lätt.

Freaky.

Om vår lilla minitur.

Det var en riktigt trevlig kväll igår med många trevliga människor. Synd bara att både Henrik och jag var så trötta att vi typ somnade stående. Inte ett så gott intryck så vi gjorde rätt så tidig kväll. Eller, midnatt. Det är ju rätt sent för gamlingar som oss.

Men vi bodde fint, eller vad säger ni? Där (hotell Anglais) hade man lätt tillbringat en weekend. Helst på sommaren eftersom det ingick en gigantisk terass också. Men vi är redan på väg hem faktiskt. Bort från hysterisk julshopping. Hem till (hysterisk?) packning och kvällens julfirande med finsk julmat.

Och jag är trött i vanlig ordning. Surprise!

Nu är det fest!

Kvällens värdpar Anna och Olof. Och så vi då. Klackarna i taket. Bomshackalack.

Sötaste tomtetärnan i universum.

Har varit fullt upptagen med att torka tårar en stund nu. Veran har haft luciatåg i kyrkan. Hon var tomtetärna. Kanske att mamman hade nåt med det förslaget att göra när jag såg att ett lucialinne kostade hundra spänn. Men det var ju Veran jättenöjd med så det var ju bra det. Och ursäkta alla andra föräldrar men min unge var sötast. Hon är bara lite less på att jag ska fota henne hela tiden och typ strejkar genom att vägra le.

Har inte hunnit äta lunch än.

Men jag har hittat ett sexpack av mitt favvogodis nötcreme. Det skinker ner fint.

Hejdå kontor!

Jag lämnar kontoret för en månad nu.

Fornlämningarna är nog ett minne blott när jag kommer tillbaka. Hejdå bygget!

Dagens utsikt.

En malplacerad bokhylla som ska  med hem en väldigt vacker dag. Och så en buskig man.

Fick en flyer på min bil.

Ska nog dra dit och laga min bukla och få mig lite massage.